Koty, Poty och Soko, Thailand 2016

Text publicerad i barntidningen Struten 2016

- Det enda jag vet om Sverige är att det finns snö, säger Kotik. Och att jultomten bor där. Honom skulle jag verkligen vilja träffa!

Kotik och hans två kusiner, Poty och Soko, bor i Chiang Mai som är en stor stad i norra Thailand. För fem år sedan, då de bara var fyra, fem och åtta år gamla valde de att fly från sitt hemland Burma till Thailand. 
- Jag minns att det var väldigt varmt i Burma, säger Soko. Överallt på marken kring våra hus låg det trasiga ölflaskor och det var ofta vuxna som drack för mycket och bråkade så att polisen fick komma. 

Killarna berättar att de flydde för att de var rädda. Burma är ett land där det varit ganska oroligt och det hände att soldater kom och genomsökte deras by.
- Då brukade vi klättra upp i träden, säger Kotik. Vi var väldigt rädda att soldaterna skulle ta oss, så vi gömde oss uppe i trädkronorna.

Kotik, Poty och Soko har inga efternamn, för när de föddes blev de aldrig inskrivna hos myndigheterna och eftersom de flytt vill varken de som bestämmer i Burma eller i Thailand att de ska få tillhöra deras länder. Det gör det svårt för dem att få ett bra jobb när de blir vuxna eller att få hjälp om de blir sjuka. 

De flydde till Thailand och staden Chiang Mai med buss och resan tog många timmar. Kotik hade med sig sin familj, men Poty och Soko reste helt själva. I Chiang Mai kände de ingen och de gick runt på gatorna utan någonstans att bo eller sova. Som tur var kom de till en organisation som hjälper barn som lever på gatan. Den organisationen heter VCDF och dit kan barn komma för att sova, äta och leka. De som jobbar på VCDF ser till att barnen får gå i skolan, men de pratar också med barnen om hur de mår och vad de drömmer om i framtiden. 

Kotik övar mycket på att balansera bollar och visar flera trix.
- Jag ska bli professionell fotbollsspelare, säger han. Helst skulle jag vilja spela i Barcelona. 

Poty vill hellre bli uppfinnare och Soko vill bli läkare.
- Då kan jag hjälpa min storasyster om hon blir sjuk, säger han.

Men de drömmer också om jultomten. 
- Vi firar inte jul, men vi har Barnens Dag och då får vi extra god mat och en present, säger Kotik. Men jag skulle väldigt gärna träffa jultomten. Jag undrar hur han bor i Sverige, vilken mat han äter och hur långt skägg han har. Om jag träffade ett barn från Sverige skulle jag fråga dem om de vet något om tomten.