Alfiya och Shifana, Sri Lanka 2005
Alfiya och Shifana har förlorat allt två gånger. De föddes som flyktingar på grund av kriget och har nu blivit av med sina hem i flodvågen. Nu börjar de bygga upp sina liv på nytt.
För 15 år sedan föddes Mohamed Noorul Alfiya och Mohamed Ismail Shifana i en by i området Ampara som ligger på Sri Lankas östkust. De är muslimer och råkade komma till världen vid en tidpunkt då det pågick etniska rensningar i landets norra och östra delar. I Sri Lanka har det pågått ett inbördeskrig sedan mer än tjugo år, mellan den lankesiska regeringen och den tamilska gerillan. Gerillan, LTTE, kämpar för en egen stat och drev under början av 1990-talet ut muslimer ur de områden där de hade kontroll.
För Alfiya och Shifana innebar det att deras föräldrar fick ta sina nyfödda i famnen och fly ut mot kusten. Längs stranden upprättades ett flyktingläger, som snart blev en riktig fiskeby. När tsunamin slog mot Sri Lanka den 26 december var Ampara ett av de områden som drabbades hårdast. Flodvågen förstörde Alfiyas och Shifanas by, tog båtar, hus och liv. Än en gång fick familjerna fly och de vågade sig nu tillbaka till den by där de en gång bott.
Deras mammor sitter nu på utrullade mattor i skuggan av ett plåttak i det nyupprättade flyktinglägret. De väntar. Väntar på att få börja om igen med nya hus och nya sätt att försörja sig på, när havet och fisket är för långt borta.
Norska och svenska IOGT-NTO-rörelsen arbetar genom organisationen Forut Sri Lanka med återuppbyggnaden efter tsunamin. Ampara är ett av de områden där Forut jobbat sedan katastrofen. Nu planeras att bygga nya hus, fiskebåtar och nät, brunnar och fritidsgårdar för barn och ungdomar. Precis som i Sverige tycker vi att det är viktigt med delaktighet. Att de människor vi stöder själva får utbildning och kunskap att delta och förändra sin vardag. I de områden Forut arbetar i försöker de att involvera människor så att de får vara med och bestämma hur deras nya hus ska se ut, eller vilka aktiviteter de vill ha i sina barn- och ungdomsklubbar.
Under flodvågen blev en halv miljon människor i Sri Lanka av med sina hem, men redan innan dess var en miljon människor på flykt på grund av kriget. De bor fortfarande, efter 10-15 år, i flyktingläger. Även om mycket pengar samlades in till tsunamins offer får omvärlden inte glömma dem som lever i områden som inte drabbats av flodvågen. Till dem kommer inga stora hjälpsändningar eller teve-team som skildrar hur de lever. För att inte skapa nya problem i ett redan konfliktdrabbat land är det därför viktigt att arbeta med alla grupper i landet.
Kvinnorna i Ampara har upplevt båda katastroferna.
- Vad som än händer nu är vi redo att möta det, säger en av dem. Det är Guds vilja.
Samtidigt är de rädda. Om kriget kommer tillbaka till det område de nu flytt till, var ska de då ta vägen?
En av kvinnorna har en nyfödd på armen. En post-tsunamibaby säger hon och ler. Pojken föddes i det nya flyktinglägret, samma by som Alfiya och Shifani tvingades fly ifrån för 15 år sedan. Nu sitter tjejerna i biblioteket som Forut byggt i lägret. I ena delen av huset finns ett rum med leksaker för byns minsta. Utanför halvligger de äldre barnen på marken och ritar. Direkt efter tsunamin var det mest motiv av vågen och människor i sorg, nu är det fjärilar, blommor och hus.
Shifani ritar också, eller snarare tecknar. Hon är duktig, vill bli konstnär när hon blir stor, säger hon och fnittrar generat när hon visar sina bilder. Alfiya vet inte vad hon vill bli än, kanske lärare. Just nu längtar de mest efter att få ordning på sina liv, få veta om de kan bo kvar och var de kommer att gå i skolan. Så länge läser de det fåtal böcker som finns i biblioteket: Serier och noveller med traditionella berättelser om heroiska hjältar, övernaturliga varelser och starka kvinnor i vackert siden med rasslande bangels runt handlederna.
