Beer girls, Kambodja 2004
Ett nytt sällskap drar sig in under de kulörta lyktorna och de gröna neonljusen som lyser upp borden vid trottoaren. De slår sig ner vid ett bord och snabbt flockas flickorna som arbetar på baren kring de nyanlända.
- Heineken, Sir. Please, Heineken.
- San Miguel, good beer. Yes, you want San Miguel?
Alla är de uppklädda i urringade toppar och minikort kjol med de olika bryggeriernas loggor. Här kan man välja vilken flicka man vill ha. Carlsbergtjejen i grön dräkt och höga platåskor eller hon med bakåtslickat hår och Guiness över bröstet. Den sötaste vinner och hon slår sig ner bredvid männen och serverar.
Sälja öl betyder också att dricka själv. Att hälla upp en runda för att få sin inkomst. Redan på bryggeriernas utbildningar får de lära sig att ge kunderna vad de vill ha, vilket många gånger inkluderar att låta sig användas som eskortflickor. Det är ok för männen att tafsa lite, skämta lite och avsluta kvällen i sängen med extra dricks till flickan i den lilla gröna. Att gå till prostituerade i Kambodja är vardagsmat. Mer än hälften av landets poliser gör det regelbundet. Ofta använder man sig av bordellerna, men allra helst vill man ha med sig en karaoke- eller ölflicka hem. De är dyrare, men vackrare och fräschare och ses därmed som ”rena” från sjukdomar. Många har därför oskyddat sex med dem och idag har 40 procent av ölflickorna i Phnom Penh HIV.
Enligt Margrethe Skov, koncerninformationschef på Carlsberg, använder man sig av ölflickor i Kambodja för att restaurangerna har detta som krav.
- Det är vårt enda sätt att sälja öl i landet, säger hon. Vi har ingen anledning eller möjlighet att ändra på det, men vår återförsäljare i landet har god koll på flickorna.
På frågan om Carlsberg ser några etiska dilemman i att flickornas arbetskläder bidrar till att de betraktas som prostituerade svarar hon:
- Att de har utmanande klädsel betyder inte att de är prostituerade. Vad de gör på sin fritid kan inte vi svara för.
Carlsberg skriver i sin policy att de ska föra en ansvarsfull marknadsföring som följer den lagstiftning som finns i respektive land. Det är inte svårt i Kambodja. Där finns inga lagar som reglerar alkohol, varken när det gäller marknadsföring, försäljning eller åldersgränser för att köpa ut. Det ger bryggarna fritt spelrum på en helt oskyddad marknad.