Arafath och Dominde, Sri Lanka 2003

Arafath är drygt 20 år och slagman. Han har kraft att få bollen långt över plan. Han lever i slummen och hans slagträ kostar en månadslön - men cricketen är viktig för att överleva i ett land som Sri Lanka, där fattigdom och konflikt annars präglar vardagen. Dominde är lika gammal och spelar i ett av de stora lagen, med utrustning till ett pris av en arbetares livslön. 

Arafath ber om ursäkt för att planen inte är så välskött. Här är många som spelar, men färre som har resurser till underhåll. Bloemendal Play Ground ligger insprängd mellan två slumområden i Colombos norra stadsdel. I det höga gräset på planens kortsida sitter fyra äldre män och spelar schack. Två av dem har sin hätta på. De tar det lugnt. Ramadan har just inletts och det tar på kroppen att varken äta eller dricka i den trettiogradiga värmen. Deras söner tänker inte på samma sätt. De har just spelat en omgång och svetten rinner längs panna och rygg. Det är måndag eftermiddag och tre timmar kvar tills minareten ljuder och ramadan är över. 
- Tre timmar kvar till vatten, skrattar Arafath.

Dominde är kastare och buddist. Han står klar för ett kast som helst ska skära genom luften. Gärna med spinn på slutet så att det blir svårare för slagmannen att beräkna bollens bana. Han har spelat så länge han kan minnas. Född samma år som Sri Lanka blev certifierad cricketnation och medlem i ICC, International Cricket Council. Det innebär att de tillsammans med ett tiotal andra länder kan delta i de internationella spelen. Det är bara en vecka kvar tills nästa turnering inleds, mot den gamla modernationen, Storbritannien. Charterflyg och hotell är uppbokade av engelsmän som följer sina landsmän till de forna kolonierna. Bland de länder som innehar certifikat har de flesta varit en del av det brittiska väldet. Cricket har spelats sedan 1500-talet och dagens regler är 300 år gamla, från samma tid som sporten spreds till Asien och Sydafrika. Dominde säger att det under kolonialtiden var förbehållet engelsmännen själva att spela. Först i början av seklet fick även lankeserna tillåtelse att delta i det de idag betraktar som sin nationalsport. Dominde är klädd som sina föregångare, i krämfärgad skjorta och långbyxor, vita lätta skor och skärmmössa som lyser mot hans mörka hy. 

Pausen är över och det är dags för nästa match. innelag och utelag byter plats. Arafath ska slå. Han håller hårt om sitt slagträ. Får han en träff måste bollen gå utom räckhåll för utespelarna, så att han hinner byta plats med sin lagkamrat. De står vid varsin grind, uppbyggd av tre trästavar som stuckits ner i jorden och ovanpå det tre lösa pinnar som faller när bollen träffar dem. Är inte Arafath tillbaka vid sin grind när utelaget träffar pinnarna med bollen vinner de poäng. Precis som i brännboll. Han är barfota och den illa skötta planen är svår att springa snabbt på. Cricketen är var mans sport. Den spelas i varje by över ön. I Bloemendal har man en plan, finns där ingen spelar man på stranden eller risfälten. På Sri Lanka delas jordbruket upp i säsonger, yala och maha. De infaller kring monsunregnen på våren och hösten. Däremellan fungerar fälten som cricketplaner. Slagträ tillverkas av insidan av en kokosnötsstam och bollen kan kramas ihop av flytande gummi från gummiträden. Det samlas upp under ett par dagar från en skåra i trädet, där gummit rinner ner i ett halvt kokosnötsskal, som är fastsurrat vid stammen. 

Dominde berättar om cricket som en del i ett större spel där lokala politiker involverar sig i sporten för att vinna popularitet och väljare.
- När styrelsemedlemmar ska väljas till landslaget förekommer både korruption och rent våld, säger han. Varje klubb har två röster var, men det händer att lagen röstar i varandras namn eller köper röster under bordet. Just nu pågår en rättegång mot ordföranden i cricketförbundet som anklagas för mutbrott. 

Det ligger mycket status i sporten. Föräldrar pressar sina söner att träna hårt, inte minst i de privata skolorna som har egna cricketlag. Dominde har själv varit med i skollaget och är en av dem som lyckats. Även ekonomiskt. 

Arafath har slagit ut sista bollen och spelet är över. De drar sig tillbaka till de äldre som följt matchen mellan schackdragen. Arafath ska vara ledig de dagarna matcherna mot Storbritannien spelas. Biljetterna till stadion är för dyra, men han ska följa spelen på teve. Varje match tar två till tre dagar. Den som har tillgång till teve öppnar sitt hem för de i byn som inte har. På restauranger, gatuserveringar och pubar lockar man med big screens. 

Dominde är glad att cricketen ger uppmärksamhet åt landet. 
- Te och cricket, det är vad vi är riktigt stolta över, säger han. Det drar turister och pengar till Sri Lanka. Samtidigt är det synd att inte lankeserna själva kan se matcherna live. De flesta biljetterna till de kommande spelen är redan uppköpta från utlandet, så det finns varken platser eller ekonomiska möjligheter för den vanliga befolkningen att komma till stadion. 

Han byter skor till ett par utan dobbar och lägger ner sina vita handskar i bagen. 
- Ibland saknar jag det direkta stödet från publiken, då få av dem är lankeser. Fast jag vet att de följer oss över hela ön, även om vi inte ser dem.